Barnaskapet hos Gud

Sann kristen tro handlar likt livet i Edens lustgård (före syndafallet) istället om att leva i en barnaskapsrelation till Gud Fadern. Ett sådant liv innebär en förtröstan på Guds kärleksfulla omsorg. Barnaskapet ser inte till vad man själv är och förmår utan ser till vem Gud är och vad han förmår. Barnaskapet hos Gud innebär att man får Guds Ande till sin Hjälpare, och det livet kallas därför för att ”vandra i Anden”, alltså ett liv med Guds Andes spontana ledning. Det är ett sådant liv som behagar Gud, och detta behöver inte kosta dig en enda krona!

Rom 8:15: ”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ ”

Joh 14:26: ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”

Gal 5:16: ”Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.”

Gal 5:18: ”Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.”

Om vi ännu en gång kikar på detta bibelord skall vi sedan begrunda barnaskapets natur något ytterligare:

Rom 8:14-16: ”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.”

Fundera nu på vad det innebär på djupet att vi som kristna räknas som Guds barn, att vi har fått friheten att kalla Gud för vår "pappa", att vi har fått en barnaskapets ande. Jämför detta med hur vanliga barn är i sin relation till sina föräldrar. Inser du då hur dåligt detta barnaskapets natur fungerar i en kombination med sådant som skrivna böner, tidegärdsböner, radband, ritual, metoder, andliga expertkunskaper, osv, osv. Det här är två helt olika andliga vägar: metod kontra barnaskap, den breda vägen kontra den smala vägen!

Barnaskapets natur är således motsatsen till alla religiösa former, riter och lärosystem. Barnaskapet innebär frihet! Barnaskapet innebär en trons vila! Barnaskapet innebär glädje och frid! Barnaskapet är en upprättad och sund gemenskap med Gud Fadern! Därmed inte sagt att det sanna kristna livet är utan problem eller motgångar, men det gör en väldigt stor skillnad att vandra genom dessa motgångar om man har frid med Gud och är ledd av den Helige Ande genom förtröstan. Motsatsen är att som andlig expert utkämpa sin egen andliga strid.

Erfarenheter/kunskaper som blev till metod

Till sist vill jag peka på två generalexempel på hur andliga erfarenheter kan bli till metod och därmed ställa till det riktigt illa.

Alla vi kristna har andliga erfarenheter av olika slag. Ett problem med sådana erfarenheter är att man utifrån dessa väldigt lätt blir en andlig ”expert”. Om vi bara har varit med om en sak en eller ett par gånger vet vi sedan ”hur man gör”. Och i värsta fall skriver vi en "metodbok" om detta.

Men ser vi på Gud/Jesus i Bibeln så ser vi att han så gott som alltid gör olika varje gång han utför något. Jesus helade så gott som alltid människor på olika sätt. Därför går det t.ex. inte att ha kurser i ”hur man helar”. Det är rena dumheterna, och med sådana kurser räknar man bort den Helige Ande!

Mose knacknings-metod Det exempel jag först skall lyfta fram – där erfarenhet blev till metod – är då Mose skulle få fram vatten ur en klippa i öknen. Tidigt under judarnas 40-åriga vandring knorrade de efter vatten. Gud sa då till Mose att slå på en klippa med sin stav. När Mose gjorde så kom vatten, MEN samtidigt lade Mose detta på minne som en andlig erfarenhet som sedan blev till en metod. Istället för att se att Gud var lösningen på problemet, så såg Mose att knackningarna med staven var lösningen.

När så folket i slutet av sin 40-åriga vandring återkom till samma klippa var folket återigen törstigt. Mose bad då visserligen Gud om vatten, men han lyssnade inte till vad Gud svarade (lyssna är inte det samma som att höra). Gud satte Mose på prov genom att säga att Mose skulle TALA till klippan så skulle vattnet komma.

Men Mose hade ju erfarenhet av det här och hade från den skapat sin: ”Metod för att få fram vatten ur klippor”. Mose gjorde alltså inte som Gud sa, och höll därför inte Gud helig inför folket. Han tog istället fram sin metod och knackade på klippan med sin stav. Vattnet kom visserligen, men knackningen var en stor försyndelse inför Gud. Denna försyndelse kostade Mose (och Aron) inträdet till det heliga landet, och Mose dog därför strax innan folket gick över floden Jordan.

Jag tycker vi kan dra oerhört mycket lärdom av denna berättelse i Bibeln. Inte minst när det gäller hur vi ser på helande, men egentligen när det gäller alla saker vi gör i Guds tjänst och i våra församlingar. Begrunda gärna denna händelse noga för din egen del. Du kan läsa om den i 2:a Moseboken kapitel 17 samt i 4:e Moseboken kapitel 20.

Simon trollkarlen och begäret efter ”kraften” Nästa exempel är där Bibeln berättar om hur evangelisten Filippos kom till huvudstaden i Samarien och hur han där mötte en man vid namn Simon. Denne Simon var en person som bedrev trolldom. Han gillade att behärska det övernaturliga, att tjäna pengar på förmågorna och att vara ansedd som något märkvärdigt. Han var alltså inte helt olik många av dagens stora kändisförkunnare. Simon kom dock till tro och lät döpa sig. Därefter följde han hela tiden Filippos i hälarna – men förmodligen för att läsa sig ”hur man gör”.

Efter en tid reste apostlarna Petrus och Johannes ner till Samarien. När de kom dit bad de för de nyomvända att de skulle få ta emot den Helige Ande. När Simon trollkarlen såg hur de troende blev döpta i den Helige Ande då apostlarna bad för dem, ville han själv komma åt deras ”metod”. Så han erbjöd apostlarna pengar för att få del av den ”kraft” som han önskade behärska. Du kan läsa om denna händelse i Apostlagärningarnas 8:e kapitel. Vi läser några verser här:

Apg 8:14.22: ”Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande. När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar och sade: ’Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande.’ Petrus sade till honom: ’Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.’ ”

Det vi ser i Simon trollkarlen är en inställning som tyvärr inte är helt olik den många människor i dagens kristenhet bär på. Man hör stora förkunnare tala vitt och brett om tecken och under, och man önskar själv få del av samma kraft. Man betalar då stora summor för att gå på förkunnarnas ”andliga träningsläger” (vanligen kallade bibelskolor) och för att där få ”lära sig hur man gör” för att t.ex. bota sjuka, kasta ut onda andar, smörja folk i Helig Ande, kriga i andevärlden, skratta i anden, osv, osv.

Men så fungerar inte Guds rike! Det här är istället frågan om samma önskan som Simon trollkarlen hade: att självsvåldigt kunna behärska ”kraften”! En sådan livsinriktning är inte det samma som att som ett Guds barn (likt Paulus) vandra i Anden.

Vila i Gud!

Gör nu för Guds skull ingen ”tvärtom-metod” av det du läser här. Se istället att lösningen på våra andliga problem alltid ligger hos Gud, och att då som ett barn förtrösta på att det är Gud som är lösningen. Låt oss kliva ner från expertpallen och låta Gud vara experten i alla händelser, låta Gud vara ”trollkarlen”.

Låt oss inse att Gud kanske vill göra olika från gång till gång; våra andliga erfarenheter står för det mesta bara i vägen. Låt oss också inse att många av de ”kristna” böcker som står i våra bokhyllor kanske bara är ute efter att göra oss till just experter.

Gud är också lösningen på många av våra vanliga vardagsbekymmer, och många gånger borde vi be Gud om hjälp även här när vi istället rusar i väg för att lösa problemet i egen kraft. En lagom mix av bön, barnaskap, sunt förnuft och spotta i händerna kan vara bästa lösningen på många av våra vardagsbekymmer.

Men när det kommer till de andliga tingen, då står våra egna insatser så gott som alltid i vägen. Skall vi kunna utföra saker för Gud och samtidigt vara kvar i barnaskapet bör vi nog alltid ha detta bibelord för ögonen:

2 Kor 12:9-10: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.....Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark."

Låt oss alltså tvätta oss rena från våra expertkunskaper och andliga metoder och träda in i det barnaskap och den trons vila som Gud berett åt oss. I det barnaskapet finns den svaghet som är förutsättningen för att kunna vara en bärare av Guds kraft!


Saxat ifrån Lennart Jareteg "BibelFokus.se"

 

 

 

 

Undervisning