Katolska kyrkans falska teologi

Maria tex var en syndare som du och jag, och behövde själv en Frälsare. Det säger hon själv i Lukas 1:46-47 "Då sade Maria: Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare."

Maria blev inte upphöjd av Jesus som nutida falska Jesus-uppenbarelser vill ge sken av. På Jesu tid var det en kvinna som tänkte upphöja Jesus på det sätt som Katolska kyrkan idag gör. Men Jesus ställde inte upp på denna tanken. Luk 11:27-28 säger: Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat." Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."

Samma sak gällde alltså för Maria som för alla andra. Den som lyssnar till Guds ord och tar vara på det blir salig, den som följer falska Jesus-uppenbarelser går det sämre för.

Maria hade inte en särställning för att hon hade fött Jesus. När Jesu mor och Jesu bröder stod och väntade på honom, så sade han istället följande enligt Matteus 12:46-50: Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."

För övrigt godkänner inte den katolska kyrkan att Jesus hade några bröder, trots dessa tydliga ord! Katolska kyrkan hävdar nämligen att Maria var "semper virgo" ("alltid jungfru" på latin). 

Men Maria var alltså inte jungfru hela livet som Katolska kyrkan vill påstå. När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. Men han rörde henne inte (NT 81), förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus (Matt. 1:24-25).

Det står att Josef "kände" inte Maria förrän hon hade fött en son, Jesus (1917 års översättning). I Gamla Testamentet så betydde "känna" i sådana här sammanhang att "ha sexuellt umgänge med" (1 Mos. 4:1). Ordet "förrän" talar om att det kom en tid senare när han "kände" henne.

I Lukas 2:7 står det att Maria "födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba". När katolikerna försöker bortförklara detta så är det helt förgäves. Om Jesus hade varit den ende sonen så skulle det inte ha stått "sin förstfödde son". Det uttrycket tyder på att fler söner följer.

I Jesu hemstad var det känt att Maria både hade fött söner och döttrar efter sitt första barn. Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?" (Matt. 13:54-56, Mark. 6:3). Men Katolska kyrkan vill inte acceptera detta, därför att Traditionen har bestämt annorlunda!

I katolsk teologi hävdas två förklaringar (bortförklaringar) på detta problemet. Det ena är att Jesu bröder skulle ha varit Josefs barn i ett tidigare äktenskap, vilket hävdas i det apokryfiska Jakobs Protevangelium och att det aldrig blev något riktigt äktenskap mellan Maria och Josef. Men detta apokryfiska brev av legendkaraktär har aldrig riktigt slagit igenom i den katolska kyrkan. När Josef flydde med Maria och Jesus till Egypten (Matt. 2:14), så fanns hellre inga andra barn med.

(Maria var ingen medhjälpare i försoningsverket).

Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe (1 Tim. 2:5-6). Inget undantag alltså för Maria. Och Maria är ingen himladrottning som ber för oss. Paulus säger istället att Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. (Rom. 8:.34).

Detsamma gäller kopplingen till Maria som Kyrkans Moder och förmedlare av nåd till Gud och att det är hon som tar emot en troende katolik när denne dör. Verkligheten är den att Maria garanterat aldrig har tagit emot någon enda människa som har dött. Maria kan inte hjälpa någon i dödens stund. Istället är det demoner, som uppenbarat sig som Jungfru Maria, som lett till denna Mariadyrkan och alla dessa Mariauppenbarelser som så starkt fångat många katolikers hjärtan och sinnen. Denna ockultism, för det är vad det är, har ett starkt inflytande i den katolska kyrkans centrala liv. Mässor för de döda är totalt främmande för kristen tro. Böner och ritualer för de döda är hednisk religion.

Är det inte bättre att tro som det står i Nya Testamentet, än att följa vad människor och ockulta uppenbarelser senare har hittat på?

Så här talade och bad påven den 12 maj 1991 i Fatima, Portugal:

Citat:"Ännu en gång har jag kommit hit för att böja mina knän inför vår kära himmelska Moder i Fatima, för att tacka för hennes omsorg över människor och länder och för alla under och välsignelser som den Allsmäktige genom hennes böner har givit oss.

Hell dig, heliga Moder, du har fött konungen som regerar i evighet. Du skänkte oss den stora nåden att själv besöka oss i St Peterskyrkan den minnesvärda dagen 24 mars 1984, då vi genom en vigningsakt överlämnade hela mänskligheten och alla världens länder i ditt beskydd.

Idag har jag tillsammans med otaliga bröder och systrar åter kommit till Dig för att ropa till dig:

Var hälsad, heliga Moder. Var hälsad, du säkra hopp, som aldrig sviker! Jag tillhör dig helt, o Moder! Vi tackar Dig, himmelska Moder, för att du med moderlig ömhet har fört ditt folk ut i frihet. Vi hälsar Dig Maria, du som är helt beroende av Gud och av Din Son, vi hälsar Dig som den mest fullkomliga bild av frihet och befrielse för mänskligheten och Kosmos. Slut Citat"

Efter denna bön och knäfall av påven är det väl bevisat en gång för alla att katoliker tillber Maria. För romerska katoliker är Maria inte bara Jesu jordiska moder utan också enligt nutida påvar Universums drottning, Himmelens drottning och till och med den Helige Andes brud (enligt påven Pius XII den 13 maj 1946).

Det andra budet av tio Guds bud har oftast glömts bort. Det lyder: "Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem." (2 Mos 20:4).

(Så fungerar avlaten i dagens katolska kyrka).

Går det fortfarande att få avlat i den katolska kyrkan? Ja, det gör det. Katolskt magasin (Katolska kyrkans samfundstidning) tar i nr 12/99 upp detta. Biskop William Kenney redovisar två skäl till att man fortfarande kan ge avlat:

  • Man vill hjälpa de troende att sona sin synd och skuld.

  • Man vill uppmuntra dem att vara botfärdiga och göra goda gärningar.

Avlat heter på engelska "indulgence" och är bland annat kopplad till skärselden. Det finns för närvarande två former av avlat: fullständig och partiell. Den fullständiga avlaten kan man få genom ett beslut av påven för en viss tidpunkt, t ex under det kommande jubelåret när den heliga porten ska öppnas i Peterskyrkan i Rom.

För att få den fullständiga avlaten för sig själv eller någon avliden måste man också bikta sig, gå i mässan och be vissa böner under en period. Fullständig avlat innebär att straffet för mina förlåtna synder utplånas. Hur går det då för den som snart syndar igen? Då är det bara att börja om på nytt med ny avlat!

I den katolska handboken om avlat som getts ut av Vatikanen står det vidare att den som råkar dö just när man fått fullständig avlat, kommer direkt till himlen utan att passera skärselden.

Den partiella avlaten ges till dem som i sitt vardagliga liv litar till Gud och åtminstone mentalt gör någon form av from åkallan. Det kan innebära att man på grund av sin tro ägnar sig åt arbete för nödlidande eller frivilligt avstår från något som är välbehagligt för en själv för att man genom detta ska få hjälp att öva sig i självkontroll, hålla sina begär i schack och på detta sättet bli herre över sin egen kropp och därigenom efterlikna den fattige och lidande Kristus.

Dessutom finns det andra former när det gäller möjligheten att få avlat som hänger ihop med att be vissa böner, gå i mässan, besöka en viss kyrka vid ett visst tillfälle eller att be för de döda. Om man t ex ber Te Deum (psalm nr 1 i den katolska psalmboken Cecilia) som ett uttryck för tacksägelse så får man man partiell avlat, men om man ber hymnen offentligt på årets sista dag, så blir avlaten fullständig!!!

Den påvliga sändebudet Johann Tetzel (ca 1465-1519) hade en slogan. "Så snart som en peng i kistan ljuder, en själ från skärselden blir fri" ("As soon as a coin in the coffer rings, a soul from purgatory springs."

 

När Tetzel kom till Wittenberg, där Martin Luther fanns, för att sälja avlater som skulle finansiera byggandet av S:t Peterskyrkan i Rom hävdade han enligt vissa rapporter att detta var så effektivt att det kunde få någon ut ur skärselden som till och med hade våldtagit Junfrun Maria". Skrämd av konceptet att köpa Guds förlåtelse för synder spikade Luther upp på Wittenbers kyrkdörr den 31 oktober 1517 upp sina 95 teser som utlöste den tyska protestantiska reformationen. Luthers lära blev fördömd den 15 juni 1520 och han blev bannlyst i januari 1521.

Bannlysningen gäller fortfarande. Däremot så är den ömsesidiga bannlysningen år 1054 mellan katolska och ortodoxa kyrkorna upphävd den 7 december 1965, den upphävdes samtidigt i Rom och Istanbul.

(Så här går en helgonförklaring till!)

Steg 1. Först måste det gå fem år, sedan kan en saligförförklaringsprocess börja. Varför man vill vänta i 5 år är för att man tror att det leder till en större objektivitet, när några år har gått. En begäran för att få någon helgonförklarad kan komma från en grupp som arbetat för detta, men själva begäran ska komma från biskopen i stiftet. Efter att den Heliga Stolen har gett sitt godkännande kan sedan stiftet börja en utredning.

Då tillsätter man en stiftstribunal och vittnen kallas. Den här undersökningen som då görs lämnas till Helgonkongregationen i Vatikanen. Där sammanfattar och granskar nio teologer dokumentationen över de heroiska dygder som det blivande helgonet har gjort. Om majoriteten av dessa teologer tillstyrker så överlämnas ärendet till de biskopar och kardinaler som är medlemmar av Troskongregationen.

Påven godkänner sedan utredningen och bemyndigar kongregationen att utfärda ett dekret som offentliggörs. Personen är nu vördnadsvärd, men det finns ännu ingen visshet för att han/hon är i himlen, men genom att vörda den det gäller genom att be till honom/henne finner man ut om denna personer har ett speciellt inflytande på Gud!!!

Steg 2. Men för att en saligförklaring ska kunna göras krävs ett under som ska ha skett efter personens död!!! Detta under ska kunna verifieras genom en process som går till på liknande sätt som den som görs för de heroiska dygderna. Ett vanligt under kan vara att någon har bett om den avlidnes förböner och blivit frisk efter detta.

Detta är ju totalt snedvriden troslära. Också inom new age händer det under. Men inte är det himmelens Gud som står bakom undren. Och inte har Bibeln lärt oss att vi ska be till dom döda för att få uppleva ett under. Varje bön som uttalas är en form av tillbedjan, oavsett om den riktas mot de döda "helgonen" (som ju från början inte hellre är kanoniserade som helgon), Maria, änglarna, Gud eller djävulen.

Vad är det för skillnad på katoliker som ber till döda katoliker och förfäder och animister som ber till sina döda??? Buddismen har sina pagoder med sina reliker som de tillber.

De mest vackra dekorerade templen är i själva verket de dödas tempel. Muslimer tllber vid sina helgons gravar. Hinduerna tillber sina förfäder och heliga män och offrar till de döda. Shintoisterna har sina förpliktelser mot sina anhörigas döda. Och katolikerna vallfärdar till sina helgons gravar och relikskrin! Vid saligförklaringar förutsätts att den dödes kvarlevor grävs upp, undersöks och bisätts på en värdig plats där de kan vördas av de troende.

Efter det att båda dessa utredningar har offentliggjorts är det påven som beslutar om saligförklaring. En saligförklaring innebär att den som saligförklaras får vördas inom en del av kyrkan (den lokala kyrkan).

Steg 3. För att en helgonförklaring ska kunna göras krävs att ytterligare ett under ska ha skett efter det att saligförklaringen gjordes. Detta under undersöks på liknande sätt som tidigare. En helgonförklaring (kanonisering) innebär en garanti för att personen har nått himlen och är hos Gud, att man får använda titeln helgon och att helgonet kan vördas av hela den universiella kyrkan.

Det kan då anropas i de offentliga kyrkobönerna, i mässan och i tidegärderna. Dessutom får man uppföra kyrkor och altare till dess ära och officiellt hålla kyrkofester för helgonet, samt hålla deras statyer, reliker och pinoredskap (!) i ära. EN KANONISERING ÄR FÖRBUNDEN MED PÅVLIG OFELBARHET, och hålls under högtidliga ceremonier i S:t Peterskyrkan.

En martyr är automatiskt kvalificerad för saligförklaring, men det behövs ett mirakel för att uppnå hegonstatus.

Vad har en kyrka för rätt att officiellt upphöja en avliden människa högre än andra och göra ett system av detta? Nya Testamentet kallar alla troende för heliga och gör inget sådant här utskiljande. Varje kanonisering och saligförklaring som påven och den katolska kyrkan gör är därför en handling som INTE behagar Gud.

Den 3 september 2000 blev två tidigare påvar saligförklarade av Johannes Paulus II. Pius IX (påve 1846-1878, som kom med dogmen om Marias obefläckade avlelse) och Johannes XXIII (påve 1958-1963, som sammankallade det andra vatikankonciliet). Pius IX:s bedrift var ett mirakel som ägt rum år 1911, då en fransk nunna mirakulöst tillfrisknade efter att ha bett den döde Pius IX om förbön. Miraklet erkändes av Katolska kyrkan år 1986. När ska katolikerna vakna över detta villfarande system? Aldrig?

Katolska kyrkan i Sverige deltar naturligtvis också i denna helgondyrkan. Katolskt magasin nr 2 / 020215 berättar att en systragemenskap i stiftet kommit in med en petition till biskop Anders Arborelius om att undersöka möjligheten att saligförklara drottning Josephina.

Hon gifte sig 1823 med den blivande Oskar I, men hon förblev katolik till sin död 1876. Undersökningen ska ta reda på om det finns någon levande kult kring henne. Ber människor om hennes förböner? Vallfärdar människor till hennes grav? Har något under skett som inte kan ges någon naturlig eller medicinsk förklaring?

Det meddelas i början på år 2005 att Vatikanen funderar på att avskaffa kravet på mirakel för helgonförklaring. Detta skulle göra det enklare att helgonförklara personer som inte så många ber till. Dagen 050107. Problemet för Katolska kyrkan är dock att det är villfarelse att överhuvud taget be till så kallade helgon.

Skillnaden mellan katolsk och evangelisk tro när det gäller mässoffret och nattvarden 

S:t Leonard av Port Maurice: "Det enda offer som vi har i vår heliga religion, det vill säga den heliga Mässan, är ett offer, heligt, perfekt, och till varje punkt fulländat, och i vilken var och en av de troende på ett värdigt sätt hedrar Gud, samtidigt som de erkänner sin egen obetydlighet och den allenarådande överhöghet som Gud har över honom; ett offer som David kallar sacrificium justitiae, "rättfärdighetens offer" (Ps. 4.6).

Katolska kyrkan föreskriver att detta "heliga mässoffer" endast får firas vid ett altare (inne i altaret ska finnas en relik från en katolskt helgon!), på vilket eller över vilket det finns ett krucifix.

På samma sätt har korstecknet en framstående plats i mässans ceremonier. Konsekrationen (förvandlingen) är den handlingen som den katolske prästen utför i mässan, när han under den eukaristiska bönen uttalar instiftelseorden "Detta är min kropp... Detta är kalken med mitt blod...") över bröd och vin, varvid de förvandlas till Kristi kropp och blod.

Konsekrationen är förbehållen präster och biskopar, i det att orden är verkningslösa utan den rätta vigningen hos dem som uttalar dem. Och orden verkar alltid oavsett hur syndig prästen är. Efter konsekrationen av brödet och vinet eleverar (upplyfter) prästen dessa, för att de troende kan se dem och tillbe dem.

Men vad är det man tillber? Återskapar man verkligen Kristi offer på Gogata? Isåfall är det ju en död kropp man återskapar. Det är ju inte möjligt eftersom Jesu döda kropp blev förvandlad och uppstånden! Kristus kan inte dö längre!

Katolsk tro menar enligt Tridentum:

  • Att mässoffet är en förnyelse av Kristi offer på Golgata.

  • Att den katolske prästen som förrättar detta offer är en offerpräst.

  • Att Kristus på korset offrade sig på ett blodigt sätt, men i den heliga mässan offrar sig Kristus på ett oblodigt sätt.

  • Att brödet och vinet i altarets Allraheligaste Sakrament verkligen, sant och kroppsligen, genom konsekrationsorden förändrats, till Kristi Lekamen och Blod (Transsubstantiationsläran).

Evangelisk tro menar istället:

  • Att nattvarden är en åminnelsehandling (Luk. 22:19) av Kristi enda offer på Golgata.

  • Att brödet och vinet inte är någonting som vi ska tillbe eller offra till Gud.

Hebréerbrevet 10:10-15 beskriver denna skillnad på följande sätt:

Och i kraft av denna vilja har vi blivit helgade, därigenom att JESU KRISTI KROPP EN GÅNG FÖR ALLA HAR BLIVIT OFFRAD (evangelisk tro).

Och alla andra präster (katolska präster) STÅ DAG EFTER DAG I SIN TJÄNST OCH FRAMBÄRA GÅNG PÅ GÅNG ENAHANDA OFFER, som dock aldrig kunna bortta synder, men sedan denne (Jesus Kristus) HAR FRAMBURIT ETT ENDA OFFER FÖR SYNDARNA, sitter han för beständigt på Guds högra sida (inte i den katolska kyrkans altarskåp, tabernaklet) och väntar nu allenast på att hans fiender ska bli lagda honom till en fotapall (när Gud ska döma folk och länder), TY MED ETT ENDA OFFER (offret på Golgata) har han för beständigt fullkomnat dem som bli helgade (frälsta). Härom vittnar jämväl den Helige Ande för oss.

Den katolska mässoffertanken (att brödet och vinet förvandlas till Jesu verkliga kropp och blod) finns inte i Nya Testamentet, inte hellre hos de tidiga kyrkofäderna. Mässoffertanken är i själva verket en ren och skär villolära. Ett hokus-pokus.

När Jesus senare i Luk. 22:19-29 säger "Detta är min lekamen" och "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod", vad menar då Jesus?  Jesu kropp och blod fanns inte i brödet och kalken, därför att Jesu kropp och blod hade ännu inte offrats på korset. Jesus stod ju fortfarande mitt ibland dem! Därför kan det inte ha varit Jesu verkliga blod, i så fall hade Jesus dessutom druckit sitt eget blod!

Att dricka blod är förbjudet både i GT (5 Mos. 12:16) och i NT (Apg. 15:20). Men vad det handlar om är att Jesus nu var på väg till att ge sitt kött och blod på korset. Därför representerade brödet och vinet det offer Jesus nu stod i begrepp att ge, och Jesus säger i Luk. 22:19 "Gör detta till min åminnelse."

Mässoffertanken strider vidare mot denna befallning, därför att om brödet och vinet förvandlas till Jesu kropp och blod, då är brödet och vinet istället Jesus i nuvarande form och eukaristin betyder inte längre att nattvardsstunden gös till Jesu åminnelse! När evangeliska kristna säger: "Kristi lekamen för dig utgiven" och "Kristi blod för dig utgivet", så följer man den lära Nya Testamentet anvisar.

Den romersk-katolska läran om rättfärdiggörelsen

Den romersk-katolska kyrkan undervisar att frälsningen ytterst hänger på oss själva, och att vi förtjänar den genom lydnad av kyrkans lagar (t ex att regelbundet närvara vid mässan, bedja rosenböner, fasta, bära medaljer och krucifix eller scapulor etc.).

Detta system innebär att Gud bara förlåter dem som försökt försona sina synder genom bot övningar. Hela detta system existerar p g a att man inte anser Kristi offer på korset vara tillräckligt. Den romersk-katolska läran om rättfärdig görelsen (hur en människa blir fullkomligt rättfärdig inför Gud) visar romanismens komplicerade system av frälsning genom gärningar.

Romersk-katolsk syn: Rättfärdig görelsen är Guds verk av nåd i människan. Biblisk syn: Rättfärdig görelsen är Guds verk av nåd i Kristus Jesus ”Och de bliva rättfärdig gjorda utan förskyllan, av hans nåd,genom förlossningen i Kristus Jesus” (Rom 3:24).

Romersk-katolsk syn: Under det att en människa håller Guds lag, kyrkans kanoniska lag, och deltager i sakramenten blir hon mer och mer rättfärdig och då kommer Gud att acceptera henne. Biblisk syn: Gud accepterar en människa enbart på grund av Jesus Kristus ”ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom” (Rom 3:20)

Romersk-katolsk syn: Tro och goda gärningar är grunden för rättfärdiggörelsen. Biblisk syn: Tro på Kristus är den enda grunden för rättfärdiggörelsen ”Ty av nåden ären I frälsta genom tro och det icke av eder själva, Guds gåva är det icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef 2:8-9) Guds förvandlande nåd ingjuter rättfärdighet i människor som samarbetar med nåden. Alltså är rättfärdiggörelsen subjektiv Kristi rättfärdighet tillräknas den troende genom tro.

Alltså är rättfärdiggörelsen objektiv ”Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet Salig är den man, som Herren icke tillräknar synd.” (Rom 3:5-8) Gud accepterar vår rättfärdighet.

Faktum är att vissa helgon har gjort mer än Gud kräver och har ett förråd av extra meriter som vi får ta del av De allra bästa av goda gärningar är förorenade med synd. Våra goda gärningar tillför ingenting för våran frälsning ”..och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet, som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud p g a tron.” (Fil 3:9)

Den är evig och perfekt, inte ett styckverk eller ett fortgående verk ”Ja, också eder som vore döda genom edra synder också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder. Han har nämligen utplånat den handskrift, som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset.” (Kol 2:13-14)

Den romersk-katolska kyrkan har förvrängt läran om rättfärdiggörelsen genom att blanda ihop den med läran om helgelsen. Om man talar på ett bibliskt sätt: efter att en människa är rättfärdiggjord så börjar en livslång helgelseprocess där hon växer i helighet och lydnad till Guds lag. Rättfärdiggörelsen är grunden och början för helgelsen (Rom 6). Rättfärdiggörelsen tar bort syndaskulden och upprättar syndaren till Guds hushåll som ett Guds barn.

Helgelsen tar bort syndiga handlingar och gör syndaren mer och mer lik Kristus. Rättfärdiggörelsen sker utanför syndaren i Guds domstol. Helgelsen sker i människans inre. Rättfärdiggörelsen sker en gång för alla. Helgelsen är en pågående process som inte blir fullständig i detta livet.

Enligt Vatikanens årsbok, Annuario Pontificio 2006, så finns det 1 miljard 98 miljoner katoliker. Mellan år 2003 och 2004 ökade antalet med 12 miljoner. Till katoliker räknas alla som är döpta som katoliker oavsett hur sekulariserade de sedan blir. I Sverige fanns det 31 december 2006: 83 987 registrerade katoliker. Norge har 42 600 kyrkobokförda katoliker.

 

 

 

 

 

Undervisning