Kristi försvagade auktoritet i församlingarna

”Jag är helt säker på att läran om frälsning utan omvändelse har sänkt församlingens moraliska standard och skapat massvis av bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta, när de faktiskt är förgiftade av bitter galla och bundna med orättfärdighetens band” A.W.Tozer

Varför förkunnas omvändelse knappast längre i predikstolarna? Tendensen i dagens sökarvänliga rörelse i kyrkan är att ta bort korset och allt som är stötande i evangeliets budskap. Varför ersätts bibelns budskap med underhållning och urvattnad förkunnelse? Har pastorerna blivit mer intresserade av att få de största möjliga kyrkorna, istället för att förkunna sanningen och bry sig om var människor ska hamna i evigheten?

Det är inte bara så att de flesta kyrkor har slutat med att förkunna omvändelse, utan många teologer har också börjat att bestrida den klassiska läran, att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst, genom att antingen förneka dess nödvändighet eller att omdefiniera innebörden av den.

Paulus uppmaning till de troende i Rom att ”anpassa er inte efter den här världen” (Rom. 12:2), är lika tillämplig på dagens kristenhet. Kristna bör återvända till den bibliska läran, att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst!

När vi vänder oss till Kristus för att vi ska bli frälsta från våra synder - vänder vi oss på samma gång bort från de synder som vi ber att Kristus ska frälsa oss från.
De som bestrider att omvändelse från synd är en nödvändighet för att bli frälst, brukar vanligtvis anklaga dem som undervisar om detta, att de predikar frälsning genom gärningar, när bibeln i själva verket lär att omvändelse är en gåva från Gud.

De hävdar oftast att om omvändelse inte är samma sak som tro, då föregår omvändelsen tron och frälsningen skulle vara baserad på gärningar. Omvändelsen skulle då ske i den gamla syndanaturen och den fallna människan har ingen förmåga att omvända sig.

Detta är felaktigt, därför att bibeln lär att både omvändelse (Apg. 5:31; 11:18; 2 Tim. 2:25) och tro (Apg. 13:48; 14:27; Ef. 2:8-9; Fil. 1:29; Hebr. 12:2; 2 Petr. 1:1) är Guds gåvor av nåd och utan att Gud gör det möjligt kan ingen komma till honom (Joh. 6:44; Rom. 3:11; 1 Kor. 2:14; Ef. 2:1-5).

I 1 Korintierbrevet tillrättavisade Paulus korintierna för att de uppförde sig köttsligt (på ett icke-kristet sätt), men detta är inte ett tillstånd i vilket den kristne förblir ständigt, för om han gör det, är det ett tecken på att han inte är född på nytt. Att påstå något annat är främmande för bibeln. Att påstå att en människa kan vara född på nytt, och leva ett helt liv utan att bära någon frukt är fullständigt i motsats till vad bibeln lär.

En sann tro kommer att resultera i ett förändrat liv, därför att tron utan gärningar är död. Det är också detta som de tidiga kyrkofäderna undervisade från generationen efter apostlarna till Augustinus. Att påstå att förkunnelsen om omvändelse är lagiskhet, är att anklaga församlingen genom hela dess historia för att vara lagisk.

Förkunnelsen om omvändelse och att en sant pånyttfödd troende kommer att göra goda gärningar, har alltid varit det som den sanna församlingen förkunnat.
De som bestrider förkunnelsen om omvändelse finner knappast något stöd i kyrkohistorien och lanserar faktiskt en ny lära!

Varför är skilsmässor, aborter och omoral nästan lika vanligt inom församlingen som utanför den? Varför återvänder åttio till nittio procent av dem som gör en bekännelse av tro på ett möte aldrig till församlingen igen? Trenden inom den sökarvänliga rörelsen är att ta bort allting som är stötande från evangeliet, och därigenom ta bort själva dess själ.

I vår tid framställer vi inte evangeliet på samma sätt som Jesus, apostlarna och de heliga genom hela församlingens historia har förkunnat det. Standardmodellen för hur man ska presentera evangeliet i dagens kyrkor, är att ta bort allting som är stötande och försöka att manipulera människor att avgöra sig för Kristus ”medan alla ögon är slutna.”

Detta görs genom att vädja till människors känslor med softad musik i bakgrunden och ett sätt att uttrycka sig som är präglat av försäljarmentalitet, för att få de oomvända att upprepa en bön och som ett tecken på detta lyfta sina händer. Dessa människor får sedan en falsk förvissning om att de är frälsta.

Detta är så obibliskt som det kan vara! Den s.k. frälsningsbönen finns inte nämnd i bibeln. Vissa citerar Rom. 10:8-10 för att försvara den, men munnens bekännelse är bara en reaktion på att den nyomvända personen har blivit rättfärdiggjord (jfr. Rom. 10:14).

Denna bekännelse är inte ett verk av predikanten utan av den helige Ande (1 Kor. 12:3, jfr. 1 Joh. 4:2).
Apostlarna, Jesus och de heliga genom hela kyrkohistorien har alltid predikat om lag, synd och helvete, och uppmanat människor att vända om från sina synder till Jesus, som deras enda hopp för att bli frälsta. De manipulerade inte människor, utan lämnade dem för att den helige Ande skulle verka i dem! Varför litar inte predikanter på att den Ende som är värd att lita på ska utföra verket?

Varför måste de manipulera människor till falska bekännelser som inte kommer att bestå? Vi predikar ett behagligt evangelium i vår tid, och gör det så smärtfritt som vi kan. Och allt vi gör är att vi ger människor en spruta så att de somnar, för att de ska komma till helvetet fortare.

Vi behöver predikningar om omvändelse, och som varnar för det brinnande helvetet.” Botemedlet för församlingen är inte en ny metod för att förbättra sig själv eller en lista på ”hur man gör det”, utan att vi vänder åter till den bibliska förkunnelsen om omvändelse.

Kristna borde omvända sig från att predika ett falskt evangelium och återvända till sina biblar!
Det är märkligt att någon kan komma till slutsatsen, att bibeln inte undervisar att omvändelse från synd är en nödvändighet för att man ska bli frälst, när beviset för det är så uppenbart. Frågan är om de inte vill att bibeln ska ha denna undervisning?

Både Gamla och Nya testamentet undervisar att omvändelse är en gudomlig nåd, genom vilken Gud vänder människor bort från synden till sig själv. (Ps. 80:7; Jer. 31:18; Apg. 5:31; 11:18; 2 Tim. 2:25) och på samma gång att människan vänder sig bort från synden till Gud (Jes. 55:7; Hes. 33:9-11; Luk. 13:1-9; Apg. 3:26; 8:22; 14:15; 26:18, 20; 1 Tess. 1:9).

Det är omöjligt att tala om att man vänder sig till Gud, utan att man vänder sig bort från något annat.
Genom att ta bort omvändelsen från evangeliet har församlingen gjort sig skyldig till att förkunna ett falskt evangelium, som ger människor falsk frälsningsvisshet.

Kallelsen till omvändelse var den viktigaste och grundläggande maningen i förkunnelsen hos Johannes döparen (Matt. 3:2), Jesus (Matt. 4:17), de tolv (Mark. 6:12), Petrus på pingstdagen (Apg. 2.38), Paulus till hedningarna (Apg. 17:30; 26:20), och den förhärligade Kristus till fem av de sju församlingarna i Asien (Upp. 2:5, 16, 22; 3:3, 19).” (31)

Den västerländska kyrkan bör omvända sig och återvända till den bibliska undervisningen om omvändelse, för annars kan dess ljusstake bli flyttad (Upp.2:5). Församling, var beredd ”ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?” (1 Petr. 4:17

William Nielsen

Texten ifrån: www.kts.just.nu/

Undervisning