Synd mot helig Ande vad är det?

Den oförlåtliga synd Jesus talar om som hädelse mot Anden – är inte en engångssynd, en synd som är följden av en tillfällig förvirring, svaghet eller okunnighet. Utan en väl medveten planerad och genomtänkt hädelse mot Gud och ett ständigt förakt mot Guds Andes uppenbarelse och manifestationer.

Matt 12:31-32. All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse”.

Markus citerar: ”Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd”.

Det grekiska ord som vi har översatt med hädelse, betyder att ”avsiktligt skymfa”, ”håna”, ”förtala”, ”förakta”, ”vanhelga”, ”kränka”, eller ”förolämpa Guds Ande”.

Hädelse är alltså inte bara att säga någon smädelse eller att kasta ur sig en förolämpning mot Guds Andes manifestationer eller Hans tjänare. Utan det betyder att systematiskt bemöta Gud på ett genomtänkt, medvetet, vanvördigt och kränkande sätt. Att inte visa den aktning och ödmjukhet man borde och som man förstår och vet att man bör visa Honom.

Synd mot den helige Ande kan alltså inte ske genom okunnighet eller genom något hastigt missförstånd. Fariséerna och de skriftlärda hade tex sett så mycket av Jesu gärningar att de offentligt borde ha medgett att Jesus var sänd av Gud. Men i stället förklarade de att Jesu under i själva verket var ett under stadfäst av djävulen.

Deras påståenden var en avsiktlig, övertänkt, medveten lögn. Bakgrunden till deras sätt att agera var avundsjuka på Jesu makt och popularitet. Han utgjorde ett hot mot deras ställning som religiösa ledare. Precis innan den här händelsen hade de hållit ett rådsmöte och diskuterat hur de skulle gå till väga för att ljuga, förtala ner och mörda Jesus.

(Matt 12:14) Nu använde de sig av falska anklagelser och ren lögn i ett försök att svärta ner Jesus i folkets ögon. En människa som kan uttrycka sig på det viset, som är i stånd att ljuga, fördöma och ta avstånd från Jesus bara för att stärka sin egen position, har redan satt sig emot Guds vilja och blivit fiende till den helige Ande. Därifrån är inte steget långt till den ”eviga synd” som Jesus talade om.

Jesus varnade Fariseerna för hur allvarlig deras anklagelser och lögn var och vilka konsekvenser detta agerande kunde få. Än så länge hade Fariseerna bara hädat Människosonen, men om de fortsatte på den väg de var inne på så löpte de stor risk att begå den oförlåtliga synden att kränka Guds Ande.

Förkastar ni Gud frågade han? Om ni avvisar vad som helt uppenbart är ett Andens under och kallar det för någonting ont – Vad kan då få er att göra bättring och vända om till Gud? Att den ”hädelse mot Anden” som Jesus varnade för är så allvarlig har inte i första hand med den yttre handlingen att göra utan med det inre tillståndet, den inställning eller attityd som handlingen är ett uttryck för.

Den inställning man har när man på fullt allvar tar avstånd från den helige Ande – när man trots att man vet bättre bemöter Guds Ande med förakt, lögn och vrede, är en attityd som står i totalt uppror mot Gud.

Det är en attityd som innebär total avsaknad av att vilja göra bättring och att börja följa Guds vilja. Och om man förkastar den helige Ande så avvisar man också ofrånkomligen samtidigt Guds erbjudande om evigt liv, det är en attityd som inte lämnar något utrymme för ånger.

Den som har den inställningen ångrar sig helt enkelt inte och vänder om – och eftersom det inte finns någon ånger kan det heller inte bli någon förlåtelse. Sådana människor vill inte ha evigt liv hos Gud. De vet vad Gud har gjort. De förkastar Guds erbjudande om evigt liv. De vill inte ha Hans förlåtelse. De bryr sig inte ens om det. Och därför kan de inte heller få det.

Och därmed kommer vi till själva kärnan. Om en människa är rädd att hon kan ha syndat mot den helige Ande – så har hon inte gjort det. Beviset finns i det faktum att hon bryr sig.

Hon ångrar sig – och därför är hon också förlåten. Den oförlåtliga synd som Jesus talar om – hädelse mot Anden – är inte en engångssynd, en synd som är följden av en tillfällig förvirring, svaghet eller okunnighet, något som sker impulsivt i ilska utan att man tänker sig för, någonting man genast ångrar.

Synd mot Guds Ande innebär att man medvetet vänder Gud ryggen trots att man har ”kommit till insikt om sanningen”, trots att man tror på Gud och är väl medveten om konsekvenserna av ett liv i uppror mot Honom.

En människa kan begå denna oförlåtliga synd endast om hon är fullt medveten om att hennes agerande är ett brott mot Guds vilja och inte bryr sig om att hon syndar. Hon visar totalt förakt mot Guds Ande genom att bryta mot Hans vilja överlagt och avsiktligt och känner inte någon som helst ånger över det. Trots att hon vet att det är fel!

Den människa som på detta sätt har avvisat och stängt ute Guds Ande oroar sig inte för sin andliga situation. Hon känner inget behov av någon förlåtelse eller att göra bättring – och kan följaktligen inte heller få någon förändring i livet. Hennes synd blir och förblir evig. På så sätt att den aldrig blir ångrad och aldrig förlåten. Och därmed blir konsekvensen också evig.

         Gud välsigna dig      

        Thor-Leif Strindberg

 

 

 

 

Undervisning